Minou <3

+1992 *24/4-2006
e. Bostorp Bravad RW
u. Miss Malou
ue. Chivas Regal RW

Min första ponny som jag började förstå hur roligt det var med hoppning. När hon kom till ridskolan så ville jag inte riktigt prova henne för hon var ganska pigg och svår och tyckte väl inte särskilt mycket om henne, men så en dag fick jag iallafall prova att rida henne och när jag satte mig på ponnyn blev jag kär, helt kär! Sen köpte vi henne, vi lånade henne bara från början och jag började tävla på henne, skulle rida div. 2 finalen 2004 tror jag det var och det skulle bli min hittills största tävling med henne och min debut LB, men vi hade missat vaccinationen med en dag och sen tog det ju ett tag innan jag fick tävla igen och under den tiden så började vi märka mer och mer att hon var väldigt spänd och, så vi lät en massör gå igenom och hon var väldigt spänd men vi ville ändå åka till veterinären för att kolla att det inte var något i benen, och hon hade allt hon kunde ha i frambenen, hovbens rotation, hovleds inflamation,kotledsinflamation knäledsinflamation. Tänk att den ponnyn hoppade med allt det där? Det ända man märkte var att hon var lite spänd! Helt otroligt! Sen hade vi märkt på henne att hon hade jobbigt med andningen och hon lät väldigt mycket så vi åkte till Solvalla och kollade luftrören och hon hade trånga luftrör, det gick inte att göra så mycket åt. Men bra blev hon tillslut och vi satte mycket försiktigt igång henne och tillslut fick jag börja tävla igen och det gick mycket bra den här gången med, jag fick massor av placering och hoppade upp till LB med henne, fick placering i min debut regional LB. Jag var överlycklig över denna lilla ponny! Sen kom vintern och vi tog de lite lugnare och sen tänkte vi debutera LA när det gått så bra hela hösten, men hon tvärstannade redan i LBn så jag ville inte ta in henne i LAn för hon stannade ju inte ens när hon hade ont sist. Så någonting var ju verkligen JÄTTE tokigt. Så vi åkte till veterinären dagen och vackra lilla Minou blev utdömd, hon var 3 gradigt halt, det var en ponny gjord för att tävla, jag led av att se henne ha ont. Och inte kunde hon få föl heller, då hennes trånga luftrör är ärftligt och hennes mamma hade det också, och det är inget man vill avla fram. Minous mamma dog efter två föl med sina trånga luftrör, därför ville man inte heller avla på henne, skulle ju bara varit synd om henne. Nu har det gått tre år men saknaden bli inte mindre, kommer aldrig bli mindre, den här ponnyn var mitt allt och jag kommer aldrig glömma henne och hennes personlighet. Hon var ju fånghäst så hon fick inte gå på gräs, men det löste hon genom att ställa sig på bakbenen och äta från träden, nej jag skämtar inte ponnyn åt från träden! Nej nu måste jag sluta innan tangentbordet måste in på lagning för att det är så blött.